21.1 - 2
Så var det kväll....
Dagen har gått och vi har fått begrava vår Majlis Fröjdfull. En jätte fin begravning med många tårar från min sida. Tycker det är jätte jobbigt med begravningar och alla dessa känslor som kommer till ytan. Men nu får hon iaf vila i frid!
Men, efter begravningen så var jag tvungen att åka på stan en sväng. Mamma följde med, jag skulle framkalla ett kort som vi ska ge till våra lärare imorgon. Var även på biblioteket och kämnade igen en ljudbok jag haft; Damernas detektivbyrå - i muntra damers sällskap. Vet att jag skrivit om serien förut och jag rekomenderar fortfarande starkt att läsa/lyssna på den. Är inne på nästa nu - den gode maken på zebra drive.
Nu på kvällningen när jag sitter här i min ensamhet, med fortfarande en känsla av sorg och nedstämdhet så ringer mamma och frågar mystiskt om jag är hemma. Ja visst är jag det. Ett tag senare ringer det på dörren, där står min bror. Han hade med sig ett kuvert med ett gulligt kort och lite pengar. Jag nämnde nämligen vid fikat efter begravningen att jag inte visste hur jag skulle finansiera vår ute kväll imorgon efter avslutningen. Tack så jätte mycket är jätte jätte glad! Nu ska jag ha kul :)
// Sandra
